|
Jan Fennell & Amichien Bonding Jan Fennell är kvinnan som utvecklat den fantastiska metoden Amichien Bonding! 1990 var året då allt började. Jan besökte en uppvisning av Monty Roberts - Mannen Som Lyssnar Till hästar. Det hon fick se på denna uppvisning var en man som kommunicerade med hästar och helt utan våld eller tvång lyckades få fullkomligt oregerliga hästar att följa honom som en hund och göra allt han bad om med allra största tillit. Kan man klara detta med hästar borde det kunna göras med hundar också var Jans tanke. Sedan dess har hon fått tusentals och åter tusentals bevis på att hennes metod fungerar. Jan har i dagsläget skrivit fem bästsäljande böcker, varav tre av dem finns översatta till svenska. Hon har haft egen programserie i Storbritannien som vi i Sverige också har fått ett smakprov från i Tv4+ Djurhjälpen. Runt om i hela världen finns människor som lever med Jans metod dagligen och många är de hundar som i dag är befriade från den stress de tidigare hade. Tack Jan för Amichien Bondig!
|
![]() Studenter från den avancerade kursen hos Jan Fennell i februari 2005. Jan står längst till vänster. Jag står närmast Jan. Mina kurskamrater kom från England, Spanien och USA. |
|
Metoden Eftersom
hunden härstammar från vargen och har kvar vargen instinkter,
språk och beteende så baseras hela metoden på vargens
beteende. För varje enskild varg är det livsviktigt att flocken
fungerar och att den har en trovärdig ledare att lita på. Utan
en bra ledare faller hela flocken. Därför känner varje
hund, som inte upplever sig ha en pålitlig och kompetent ledare,
sig tvingad att ta på sig ledarrollen när ingen annan lämplig
finns att tillgå. När denna hund sedan som ledare för
flocken tvingas ta ställning till hundratals, vad den uppfattar som,
hot och faror varje dag är det inte konstigt om den får problem
och blir stressad. Att då rycka i koppel, skälla, kasta påsar
med burkar i, nyckelknippor i baken eller använda citronhalsband
är ingen lösning, utan kan tvärtom förvärra situationen. |
![]() |
|
Mat I en vargflock äter alltid Alfaparet först av alla i flocken. Det är viktigt att Alfaparet befinner sig i bästa form eftersom det är deras uppgift att skydda flocken och fortplanta sig. Hela flockens överlevnad hänger alltså på dem. Genom att vara den som äter först visar man alltså vem som är Alfa och har ansvaret för flockens överlevnad. Efter Alfaparet äter medlemmarna enligt sin rangtillhörighet i flocken. Sist äter den om står lägst i rang. Vi människor kan använda detta för att signalera till vår hund att vi är flockens Alfa genom att äta ett kex eller liknande bredvid hundens matskål på bänken innan vi ställer ned maten till hunden. Detta är ett mycket kraftfullt budskap till hunden om vem som står högst i rang. |
|
|
Separation I en vargflock förekommer separationer mellan medlemmar regelbundet. Exempelvis då vargarna ska ge sig ut på jakt och en varg har stannat kvar vid lyan som barnvakt med halvvuxna, och kanske även små valpar. När övriga vargar, t ex. Alfaparet, sedan återvänder till lyan kommer den kvarlämnade flocken fram för att för att få en bekräftelse på att Alfaparet fortfarande är ledare. Alfaparet svarar genom att ignorera de hälsande vargarna tills dess att de lugnat ner sig. En vargflock förändras ju ständigt p g a det hårda livet i naturen och det är inte alltid säkert att en varg återvänder efter en jakt. Om detta skulle inträffa så innebär det att hela flockens dynamik rubbas. Varje varg vet att dess överlevnad hänger på att flocken har en duglig ledare som alla litar på. Därför ligger det också i våra hundars natur att efter en separation från oss ställa frågan om vi fortfarande kan anses vara dugliga som ledare. Vi kan använda detta för att på ett mycket effektivt sätt meddela våra hundar om att vi har befälet genom att ignorera dem på samma sätt när de kommer för att hälsa på oss då vi kommer hem. Vi ignorerar dem tills de går och lägger sig lugnt och fortsätter efter detta i cirka fem minuter, då vi slutligen kallar till oss hunden och kan hälsa så mycket vi vill. Detta gäller vid alla separartioner, även om vi bara varit på toaletten i en minut med stängd dörr. Många protesterar då det gäller just denna del i metoden. Man uppfattar det som grymt mot hunden att inte hälsa på den. Detta resonemang visar bara att vi fortfarande tänker på hunden som en människa. Hunden hälsar frenetiskt på oss endast för att den ställer frågan: - Vem är nu ledare? Efter en tid när hunden har fattat galoppen behöver man kanske bara ignorera några sekunder. |
|
Fara Alfaparet är de som bestämmer vad som ska betraktas som fara och inte. De bestämmer också hur flocken ska agera vid en eventuell fara. En varg väljer alltid något av följande alternativ: flykt, ignorering eller försvar. Det gör en hund också om den kan. En hund som inte kan fly kommer sannolikt att känna sig tvingad att försvara sig. Resten av vargflocken litar på Alfaparet och kommer att följa deras exempel. Det gör våra hundar också om de litar på oss som kompetenta ledare. Genom att inte ge hunden ansvaret i situationer som kan uppfattas som fara kan vi visa att vi faktiskt är kapabla att ta hand om situationen oavsett om det gäller en besökare som ringer på dörren eller andra hundar som ska passeras på promenaden. |
|
Jakt När vargflocken ger sig ut på jakt - vem/vilka leder den? Alfaparet naturligtvis! De bestämmer var de ska jaga, när de ska jaga och vem de ska jaga. Detta är naturligt för dem och även för våra hundar. Vargar ger sig inte ut på små strövtåg eller promenader. De ger sig av från lyan endast för att jaga efter föda (ensamma vargar är ständigt på vandring, men då för att söka en partner att bilda flock med). Våra hundar är programmerade att tro att när vi lämnar bostaden (lyan) så måste det alltså vara för att vi ska på jakt! Vem leder jakten då? Oftast hunden. Genom att ändra på detta kommer vi att stärka hundens tro på oss som dugliga Alfaledare för flocken. |
![]() Foto: Jessica Sjöö |
|
Förutom dessa fyra grunder finns det flera andra knep och trix att lära sig i konsten att tala Amichien Bondig! |